SOCIALISM A Very Short Introduction - Michael Newman
Utdrag s. 3
"..... A second, and closely related, common feature of socialism has been a belief in the possibility of constructing an alternative egalitarian system based on the values of solidarity and cooperation. But this in turn has depended on a third characteristic: a relatively optimistic view of human beings and their ability to cooperate with one another.
The extent, both of the optimism and its necessity for the construction of a new society, varies considerably. For those who believe in the possibility of establishing self-governing communities without hierarchy or law, the optimistic conception of 'human nature' is essential.
For other who have favoured hierarchical parties and states, such optimism could be more limited. It is also no doubt true that, in the world after Nazism and Stalinism, the optimism of some earlier thinkers has been tempered by harsh realities.
Nevertheless, socialist have always rejected views that stress individual self-interest and competition as the sole motivating factors of human behaviour in all societies at all times. They have regarded this perspective as the product of a particular kind of society, rather than as an ineradicable fact about human beings."



Retorik idag - Göran Hägg Utdrag s.153
"Om man vill hitta något typiskt svenskt så är det att svenskar tror att alla människor är svenskar, innerst inne. Får de andra bara lite upplysningen via konsulter från SIDA eller dylikt kommer de att inse att de är som vi och tänka och handla som vi.
Antagligen har det med århundraden av homogen nationell kultur och indoktrinering i kombination med relativ isolering att göra. Vår främsta fördom är just att vi inte har några fördomar. Fördomar är något som bara händer andra. Vår inställning är alltid "naturlig". (Om man säger en svensk att något är "naturligt" kan man få honom eller henne att bete sig hur konstigt som helst.)
Följaktligen behövs det således bara lite information för att afghaner, serber, kroater, rwandier och nordirländare ska sluta med de dumheter de håller på med och istället börja omfatta den modeuppfattning i samlivsfrågor eller dagspolitik som för tillfället är rådande i svenska medier. Den här vanföreställningen drabbar inte mer mångkulturella samhällen eller gamla kolonialmakter, som bittert lärt sig att de andra faktiskt menar allvar med sina konstigheter. På inget ställe är fenomenet så tydligt som i våra skolböcker, till exempel i religion.
Det är helt enkelt ofattbart för böckernas författare - vanligen icketroende svenska präster eller personer på annat sätt anknutna till Svenska kyrkan - att muslimer, katoliker och orientaliska kristna verkligen tror på de saker de säger sig tro på. Ingen gör det ju i Sverige. Med lite upplysning kommer de att dra på sig kondomer, älska aborter, börja viga homosexuella och sluta att kriga om hur man gör korstecknet.
För 20 år sen trodde samma slags upplysare att de dessutom skulle införa vårt dåvarande högskattesystem, ställa sig i dagiskö, gå i gruppterapi samt avkriminalisera incest och pedofili.
Det klassiska exemplet är de svenska biståndsorganens försök för några decennier sen att som u-hjälp öppna en svinfarm i det muslimska Tunisien."
långt om rinkebysvenska
Sverige är ett mångkulturellt land. Världspolitiken bidrog 2015 till att Sveriges befolkning fick en tillökning på nästan 200 000 icke-svensktalande medborgare.
Denna massinvandring under 1900-talet och början på 2000-talet har satt press på det svenska samhället att integrera och jobba för ett samhälle där alla kan vara med och bidra, oavsett ursprung eller modersmål.
Idag, med facit i hand har vi misslyckats. Majoriteten invandrare bor utanför stadskärnorna, inkvoterade i höghusområden fulla med människor från olika länder. Så många språk på en samlad yta har lett till "kodväxling" och "språkbyten" i områdena. Denna aktiva kodväxling har lett till en ny typ av dialekt i Sverige, Rinkebysvenskan.
Varför är Rinkebysvenskan? Är den ett positivt inslag på den svenska språkmarknaden eller är den en börda?
Sverige har sedan 2009 lagstiftat att svenska är vårt officiella språk. Innan dess var det underförstått. I grundskolans läroplan står som första punkt att det svenska språket ska behärskas för en avklarad skolgång.
Sverige 2017, ser väldigt annorlunda ut. Vi är ett av de länder i världen som tagit emot flest invandrare och flyktingar under 1900 och 2000-talet. Enligt FN;s rapporter framgår att Sveriges befolkning idag utgörs till 14 procent av invandrare med olika modersmål.
Denna stora invandring har fört med sig en språkinvandring som lett till att Sverige blivit ett mångspråkigt land.
Kodväxling
Kodväxling kännetecknar ett verbalt beteende som förekommer när två eller flerspråkiga individer skiftar mellan språk. Kodväxling sker ofta spontant och omedvetet och ses därför ofta som ett förvirrande moment i dialogen.
Många förespråkar att tvåspråkighet hos för unga barn kan vara skadligt, speciellt i en så oreglerad form som i hemmet. Olika sätt att tala med kompisar är en sak, språkblandning i hemmet och skolan är en annan.
Men på platser som Möllevången i Malmö eller Skärholmen i Stockholm är kodväxling (Rinkebysvenska) ett måste för bägge samtalsparter om de ska ges en rättvis chans att ta del av den information som gömmer sig bakom samtalet.
"..... Medan halvspråkigheten förvägrar invandrarna en legitim roll som talande subjekt på språkmarknader där normerna är underförstådda, handlar Rinkebysvenska om att förvandla godtyckliga sociala gränser till naturliga skiljelinjer. Halvspråkighet betonar olikheten i likheten, medan det i fallet Rinkebysvenska i allt högre grad handlar om att ge en (ny) betydelse åt gränser och gränsöverskridande...."
I denna text, från boken "Svenska som andraspråk" går att finna det kommunikativt motsägelsefulla i Rinkebysvenskan. Rinkebysvenska är lika mycket till för att få folk att inte förstå som att få dem att förstå- inte helt konstigt, inräknat de krafter som jobbar mot den invandring och mångkultur vari Rinkebysvenskan har sina rötter. En av de största motståndarna till Rinkebysvenska heter Ebba Witt-Brattström som tror hon gör "blattesvenskarna" en tjänst när hon förminskar deras tolkning av svenskan.
Det största problemet för Rinkebysvenskan som språkfenomen är just det motstånd den möter. Samtidigt är det just motståndet som hjälper Rinkebysvenskan att växa sig starkare. Rinkebysvenska är ju ett utmärkt verktyg för att förminska en indoktrinerade språkvetare från Stockholms Universitet när de kommer till förorten för att berätta för barnen att de inte får tala med varandra på ett sätt som språkvetaren inte förstår.
För vissa inom svenskan lärda verkar det som om andra människor är en vit duk varpå man kan måla svenska med rätt ord för att få den respons man eftersträvar, den som kan flest svåra ord lyckas måla svårast tavla och vinner.
För den del av befolkningen som har svenska som andraspråk har språket en helt annan roll i vardagen. Det är en ständig kamp om att göra sig förstådd, att inte efter varje viktig diskussion eller förhandling hamna i underläge på grund av språklig oförmåga.
Motståndare till Rinkebysvenskan måste sluta se svenska språket som något exklusivt som endast går att finna mellan böckers pärmar eller i slutet av dyra skrivarpennor. Rinkebysvenska är det svenskaste vi har- solidaritet och öppna gränser i sin sanna form.
RINKEBYSVENSK ORDBOK



Utdrag ur: Religion in the Modern World - Third Edition
Brainwashing hypothesis
"Although no one demographic is, by definition, more likely to investigate new religious participation than another, new religions that emerged the 1960s and 1970s did make a concerted effort to recruit young adults from the educated middle class. Suddenly, or so it seemed, parents watched as their children rejected the staunch Presbyterianism in which they had been raised and claimed the Reverend and Mrs. Moon as their 'True Parents', or traded traditional Sunday attire for the saffron robes of the Hare Krishna, or joined David Berg as itinerant evangelist with the Children of God. As much as anything else, distraught family loved ones had abandoned them. Aided by anti-cult activists such as Ted Patrick, who performed some of the first forced deprogrammings, and psychologists such as Margaret Singer and Richard Ofshe, who for a time lent a measure of academic credibility to the hypothesis, many parents of new religious adherents rejected the authenticity of the conversation choice and instead held tight to the belief that their children had been 'brainwashed'. Through a variety of insidious processes - allegedly including sleep deprivation, poor diet, and forced indoctrination - parents and anti-cult activists argued that the ability to make rational faith choices had been taken away from their loved ones. However fallacious, the logic of this was alarmingly simple: since no one in their right minds would make these kinds of religious choices, they must not be in their right minds.
Buttressing this belief was the nascent anti-cult's adamant insistence that what was happening to American youth at the hands of these sinister new religions was similar to the so-called brainwashing suffered by Chinese inmates in 're-education' camps following the Communist revolution and by American prisoners of war in North Korea. Use of the concept, however, became a textbook exercise in confirmation bias. Among other things, for example, it was pointed out early on that new religions did not torture adherents in order to gain either conversion or continued affiliation, nor did potential members face death as the cost of non adherence. Rather than invalidate the brainwashing hypothesis, however, for its proponents this simply meant that a far more insidious process was at work than either the Chinese or North Koreans could muster. Indeed, through the secular anti-cult and the media, the concept of 'cultic brainwashing' was sensationalised, institutionalised, and attained almost mystical status, as though some dark, irresistible supernatural force were in play.
Significant scholarly research has been conducted into the brainwashing hypothesis, both on its efficacy and its effect on the social construction of new religions, and though members of the anti-cult movement remain committed to it in principle - though in a modified form anti-cult activists now who refer to it variously as mind control, coercive persuasion, or thought reform - little evidence has been found to support it. Indeed, a number of points mitigate against it as a satisfactory explanation for new religious conversion and adherence. Among these, the most salient for our discussion here are the realities that:
- as brutal as they were, the North Korea and Chinese programs on which the brainwashing model was initially based were largely unsuccessful, which means that the anticult model itself is predicated on failed experiments;
- despite the high-pressure recruiting tactics deployed by some new religious movements, both the attraction and retention rates of these groups are extremely low. Thus, if there is such a thing as 'brainwashing', it is strangely ineffective;
- over time, as groups became more experienced at recruiting, the brainwashing process should have become more effective. This did not happen and many groups, such as the Unification Church, the Hare Krishna, and the Children of God, abandoned the kind of tactics the anti-cult most clearly associated with the concept of brainwashing;
- research into behavioural reform and coercive social control indicates, a relatively poor success rate in a number of different cultural domains - prisons, for example, or mental institutions - many of which are staffed by highly trained professionals with an array of sophisticated resources at their disposal. As Bromley and I note, without such knowledge and training, would succeed where these professionals had failed' (Cowan and Bromley 2007)."
kort om margot wallströms ofrivilliga anti-semitism
Sverige bör underlätta för dubbla israelisk-svenska medborgarskap i mån att motverka den anti-semitism som vuxit fram i den rödgröna regeringens politiska kölvatten.
Margot Wallström har gjort sin stämma väl hörd världen de senaste åren. Vad man som svensk minns från tiden med Wallström på utrikesministerposten, är att vi som befolkning, som svenskar, delat ut verbala kängor till både Saudiarabien och Israel.
Problemet när en tunnelseende karriärist från Norrländska skogarna ska tolka världspolitik i farten är att Wallström inte begriper själv att hennes politiska karriär i framtida historiska sammanhang kommer präglas av anti-semitiska tendenser snarare än neutralitetspolitisk utveckling. Med en barnslig lättja har hon hettat till i små retoriska kvasikrig mot det folk vars judiska pass Sveriges regering avvisade vid gränsen under slutet av andra världskriget, på grund av den etnicitet och religion passen var bundna till.
Sverige och Socialistiska arbetarpartiet nekade vid gränsen vid slutet av andra världskriget de Européer vars pass innehöll den davidsstjärna nazisterna använde för att märka judar. Så att judar kunde urskiljas och utrotas till fördel för den ariska, lydiga rasen. Sverige tog emot 30 000 blonda balter under slutet av kriget.
Att erkänna Palestina som stat utan att i samma PR-kupp skapa möjligheter för den judiska befolkningen av Israel att söka medborgarskap i EU och Sverige, är hyckleri och visar prov på en oförståelse för andra kulturers förhållande till samlevnad och koexistens. När Sverige erkände Palestina som stat bidrog det till ett upplyft för Palestina som samhälle, något de ständigt desperat tycks behöva.
Men få borde veta lika väl som Sveriges utrikesminister att häller du bensin på den palestinska elden, kommer det bidra till att du tar judiska fäder från deras barn efter kommande sammandrabbningar. Det kommer uppfattas som en ryggdunk från palestinska terrorister vilket leder till attacker mot barn och kvinnor i Tel Aviv och Jerusalem. För att inte tala om svenska judar i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Där föreligger stor risk för Sveriges neutralitetspolitiska hållning när utrikesminister Wallströms PR-kupper kräver judiska liv och underminerar tryggheten i vardagen för en av världens främsta krigsmakter.